Bilden av makarna Taube som ett äldre, strävsamt konstnärspar blir tydlig när man läser intervjuer, dagböcker och brev från den här perioden (det finns 2 544 bevarade brev från Evert till Astri i hans arkiv i Göteborg!). Astri var en hård och ärlig kritiker av makens texter, samtidigt som dessa också fungerade som inspiration för hennes teckningar och akvareller. Evert å sin sida beundrade Astri för hennes konstnärskap och i en dagboksanteckning från den 5 oktober 1972, som så småningom publicerades i Svenska Dagbladet, beklagar han hustruns dubbla roll som konstnär och hemmafru:

Astri är enligt Kungl. Konstakademien en av landets yppersta skulptörer. Hennes mesta tid går åt till hushållsarbete. Jag sörjer däröver. Jag för min del lever ju i diktens värld och det mesta jag skrivit av bestående värde handlar just om Astri.

Evert gick bort den 31 januari 1976 och närmare fem år senare, den 23 december 1980, följde Astri efter. De sörjdes av ett helt land. 

Och skulle det så vara

att allt är slut emellan oss hur vill du då förklara 

att Karlavagnen  alltjämt  har sju stjärnor och 

att Nordanvinden alltjämt rycker 

kottar ur furan och kastar dem i spåret av din fot och

att rosorna du satte doftar som i somras och

har nya knoppar och att igelkotten

som dräpte huggormen alltjämt

i skymningen kommer till mjölkfatet 

under stugtrappan

och att din baddräkt låg kvar i ekan –

(”Och skulle det så vara”, 1958)