Den 14 januari 1925, efter närmare fem års intensiv uppvaktning, fick Evert äntligen föra sin ros, sin blåklint, sin älskade Astri till altaret. De vigdes i Jacobs kyrka i Stockholm och tidningarna uppmärksammade särskilt att all musik som spelades under bröllopet var komponerad av brudgummen. Naturligtvis hölls den påkostade bröllopsfesten på Gyldene Freden och bröllopsresan gick via Everts föräldrahem i Göteborg till Italien.

Min älskling, du är som en ros,

en nyutsprungen, skär,

ja, som den ljuvaste musik,

min älskade, du är!

(Evert Taube, ”Min älskling”, 1943)