STIFTELSEN TAUBES VÄRLD

En gitarrist på Pampas
Men min lilla hydda, Vidalitá,
den ger ingen ro och lisa.
Ensam där jag sitter, Vidalitá,
nynnande min visa.
(Evert Taube, ”Vidalitá”, 1950)

Lyssna gärna här >> https://youtu.be/3qGwIVdxg8E

Evert Taube växte upp i en rik och varierad musikmiljö. I hemmet sjöngs Bellman, men också psalmer, väckelsesånger, skillingtryck, sjömansvisor och andra folkliga sånger. På kabaréer, revyer och konserter mötte Taube senare också den tidens populärmusik med ursprung från både den gamla och den nya världen. Och hans musikaliska värld vidgades ytterligare när han som sjöman själv besökte nya kontinenter. Inte minst när han som 20-åring kom till Argentina. På Pampas, som kanalarbetare, lärde sig Taube spela gitarr, och genom de många utländska kanalarbetarna kom han i kontakt med den argentinska och sydeuropeiska sångskatten.

På ett fotografi från 1912, som finns bevarat i Evert Taubes arkiv vid Göteborgs universitetsbibliotek, poserar en stilig ung man med blanka ridstövlar, gitarren i knät och revolvrarna synligt upplagda bredvid fotogenlampan. Längre fram skulle bilden av Taube som äkta gaucho spridas i Sverige, inte minst tack vare hans egna berättelser och visor. Men någon äkta gaucho kunde Taube aldrig bli. ”Gaucho” är nämligen inte enbart en yrkesbeteckning, utan även en fråga om ursprung. Den äkta gauchon härstammar dels från ursprungsbefolkningen på Pampas, dels från de spanska erövrarna av detta slättlandskap.

Däremot mötte Taube givetvis representanter för detta tuffa släkte, såg exempel på deras mästerliga ridfärdigheter och hörde deras karakteristiska sånger, som de ofta framförde som ett slags sångardueller – payadas. Och Taube sög i sig, memorerade och förädlade så småningom även vår svenska visskatt med dessa argentinska tongångar.

Återberättat av @davidanthin, Konsten att se långt AB
Foto: Evert Taubes Arkiv, Göteborgs universitetsbibliotek
...

Ny digital utställning. I fredags den 12 mars, på Evert Taubes födelsedag, öppnade en ny fin utställning på Litteraturbanken i Diktens museum. Det är en digital utställning om Evert Taubes arbete med Vallfart till Trubadurien och Toscana. Här finns också möjlighet att lyssna på de åtta radioprogram som sändes 1956–1957 med programtitlarna ”Evert Taube i Trubadurien” - 1 (1956) och ”Evert Taube på nya strövtåg i Trubadurien” (1957) - 2. Dessutom finns här några kortare texter och en längre essä - 3 av Taubeforskaren David Anthin.

Se här: https://litteraturbanken.se/diktensmuseum/2021/03/12/taube-en-utstallning/

Foto: Evert Taubes arkiv, Göteborgs universitetsbibliotek
#taubesvärld

1 - https://litteraturbanken.se/diktensmuseum/taube-sasong-1-avsnitt-1/

2 - https://litteraturbanken.se/diktensmuseum/taube-sasong-2-avsnitt-1/

3 - https://litteraturbanken.se/diktensmuseum/anthin-del-1/
...

Rekommenderas: Päyam Tabatabayi, som ackompanjeras av Peter Nordahl, tolkar Evert Taubes fantastiska ballad ”Briggen Blue Bird av Hull”. Besök vår Facebook-sida för att se inspelningen.

Inspelningen gjordes för drygt ett år sedan när Stiftelsen Taubes värld lanserades den 31 januari i Göteborg. Hela lanseringen ”Från gryning till skymning och gryning igen”, som gästades av bl.a. Benny Andersson, kan ses här >> https://youtu.be/BEif_vyrCTc

@tabatabayipayam har även nyligen intervjuats i musikmagasinet Liras vårnummer >> www.lira.se/liras-varnummer-ar-har/
Fotograf: Maryam
#taubesvärld
...

Uffe och Evert - I julas fick intresset för Ulf Lundell ny fart efter SVT:s dokumentär om honom i två delar. Inte minst påverkade det försäljningen av hans senaste bok, den kritikerhyllade "Vardagar 3", som kom 2020 och som nu finns i storpocket.

Ett tema i bokens första hälft är hans återkommande orostankar inför den stundande sommarturnén. Vilka låtar skall han spela? Vilka håller fortfarande? Och vilka känner han för?

Mitt i dessa tankar får han ett mejl från en förväntansfull Ulf Lundell-fanklubb med en önskelista på vad de vill höra under turnén. Och det gör honom både trött och lite skrämd.

Sen skriver han:
"Bastade igår, kroppen sjöng efteråt
Hörde Taube framföra den fantastiska Calle Schewens vals
hade ghettoblastern utanför. Tänkte att: kanske skulle göra den i sommar"

Text: Martin Nyström
Foto: Jacob Forsell

Lyssna gärna på Evert när han själv sjunger Calle Schewens Vals >> https://youtu.be/7qANEjnOu8Y (Evert Taube 1932).
#taubesvärld
...

Astri Bergman Taube var skulptör och bildkonstnär, studerade vid Konstakademin och var även elev till Carl Milles. Just nu finns en av hennes skulpturer ute till auktion på Bukowskis – ”Pojke med kruka”.
Se www.bukowskis.com och sök på Taube
OBS! Auktionen avslutas 19:14 ikväll 14 februari. Utropspris är 3.000 kronor.
………………………………
Bilden: En annan skulptur av Astri Bergman Taube föreställande Sven-Bertil Taube - ”Trösten”
...

En pacifistisk visa från Panama. Mot slutet av året 1948 gav sig Evert Taube ut på en långresa tillsammans med dottern Ellinor. Bland annat besökte de Panama och San Blas-öarna. Fotografiet här nedan på den avslappnat poserande poeten är taget av dottern.

I samband med visiten på nämnda ögrupp skrev Taube i februari 1949 den medryckande visan ”Pepita dansar tamborito i Panamá”. Han har själv vid flera olika tillfällen berättat om visans tillkomst, om hur han besökte urbefolkningen på San Blas-öarna och där fick höra den sorgliga historien om Pepitas öde. Den manlige huvudpersonen i visan, Fernando, beskriver han som ”odlare av kaffe, socker, bananer och erotik”. Till skillnad från de tidiga sjömansvisornas endimensionella glädjeflickor framträder i denna visa en stark kvinna av kött och blod, som dessutom uppmanar den vite mannen att kyssa hennes spår i smutsen för att göra bot. Detta är bokstavligt talat ett jordnära exempel på Taubes övertygelse kring att det är kvinnans uppgift att civilisera mannen.

När han kom hem till Sverige i april 1949 lanserade han omgående sin nya visa, både i tidningarna och i radio, och på hösten samma år sjöng han in sin tamborito till Jerry Högstedts orkester. Lagom till sin 60-årsdag i mars 1950 publicerade han också visan i samlingen Pepita dansar. Att Taube hade ett tydligt budskap med sin tamborito framgår av följande formulering i inledningen till samlingen från 1950: ”Jag har slagit vad om att dikta en visa i Panamá som skall få alla nationer att dansa efter min takt och ton. Något måste jag ju göra för att rädda freden och kulturen.”

Återberättat av David Anthin, Konsten att se långt AB
Foto: Evert Taubes Arkiv, Göteborgs universitetsbibliotek
#taubesvärld
...

En stilig bohem i Köpenhamn. Hösten 1918 vistades Evert Taube i Köpenhamn där han tillhörde en skandinavisk konstnärskoloni. I denna bohemkrets ingick svenska och norska författare och konstnärer som Ivan Bjarne, Gully Ohlson (pseudonymen Ulla Bjerne), Gösta Palmcrantz (pseudonymen Gösta Segercrantz), Herman Wildenvey, Isaac Grünewald och Einar Jolin. Det är förmodligen Gully Ohlson/Ulla Bjerne som har tagit fotot på den stiligt uppklädde Taube på Rådhusplatsen i Köpenhamn hösten 1918.

Hon hade debuterat med en roman 1916 och skulle komma att skriva en rad romaner och novellsamlingar som ofta kretsar kring en erotisk tematik. Med Ulla, som vännerna kallade henne, hade också Taube ett kort men intensivt kärleksförhållande hösten 1918. I ett bevarat brev från Evert till Ulla, daterat den 26 november 1918, ger han en kärleksfull ögonblicksbild över värmen i deras förhållande: ”Men där hände också att du sov på min arm – snusade och sov och värmde tårna mellan mina ben, vilket låter sig göra därför att jag är ’julbent’ [!] och därför att du har så små fötter.”

Men värmen svalnade snabbt mellan de båda och Taube reste hem till Sverige på nytt. Och ett och ett halvt år senare skulle han istället möta den stora kärleken nere i Paris: Astri Bergman.

Återberättat av David Anthin, Konsten att se långt AB
Foto: Evert Taubes Arkiv, Göteborgs universitetsbibliotek
#taubesvärld
...

Med detta fina porträtt av konstnärsfamiljen Taube vill vi önska alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

”Familjen Taube var en sann konstnärsfamilj. Med en allkonstnär till pappa och en skulptris och bildkonstnär till mamma var det kanske inte heller så konstigt att de tre barnen så småningom valde konstnärliga yrken: äldste sonen Per-Evert blev arkitekt, dottern Ellinor blev konstnär och yngste sonen Sven-Bertil blev skådespelare, musiker och artist. Barn och barnbarn till Evert och Astri har också vittnat om den konstnärliga, för att inte säga bohemiska atmosfär som rådde i det taubeska hemmet. Det arbetades i stort sett hela tiden, även på nätterna, men samtidigt fick måltiderna ta lång tid. Att samtala, gärna runt matbordet, var viktigt och både Evert och Astri lyssnade gärna till vad barn och barnbarn hade att säga. Det var absolut ingen självklarhet att vuxna gjorde det på den tiden. Det var förmodligen också därför som även barnens kompisar gärna hälsade på i det varmt bohemiska hemmet. ”Är Evert hemma?”, ska Olle Adolphson ha frågat Sven-Bertil vid något tillfälle då han hade vägarna förbi Grevturegatan. Och när kompisen Sven-Bertil, något överrumplad, då svarade att Evert var ute kom följdfrågan blixtsnabbt: ”Men Astri då, är hon hemma?”

När tidningar och fotografer kom på besök kunde dock bohemfamiljen Taube lydigt ställa upp för ett mer borgerligt familjeporträtt.”

Återberättat av @davidanthin , Konsten att se långt AB
Foto: Evert Taubes Arkiv, Göteborgs universitetsbibliotek
#taubesvärld
...

Taube och Freden - ”På äldre dar hade Evert Taube ett stambord på @dengyldenefreden i Gamla stan, Stockholm, till vänster innanför dörren. Men det var framför allt under 1920-talet som denna anrika källare hade störst betydelse för trubaduren Taube. När Freden efter en längre restaurering, finansierad av konstnären Anders Zorn, åter öppnade i december 1922 kom Taube att ingå i en grupp lutspelande artister som ofta uppträdde i denna källarmiljö.

I en recension i Svenska Dagbladet från slutet av 1925 presenterades han följdriktigt med epitetet ”Den Gyldene Fredens oförbrännelige ’hovsångare’”. När han tidigare samma år gifte sig med Astri Bergman hölls naturligtvis också bröllopsmiddagen på Freden. I rollen som ordenspoet i det halvt fiktiva ordenssällskapet Pax Aurea (lat. ’Gyldene Freden’) kom Taube att odla en tidstypisk karaktär av självutnämnt geni i Bellmans anda.

Det var de materialistiska brackorna som främst fick finna sig i att bli beskjutna av poetens pilar, i visor som ”Den instängde poeten” och ”Sjuttonde balladen”, båda publicerade i samlingen ”Den Gyldene Freden. Ballader och visor" (1924). Och som idealistisk poet skrev Taube även en hel del tillfällesdikter, eller kanske rättare sagt ”tillfällighetsdikter”. Här är ett typiskt exempel på ett sådant rimsnideri, till synes uppkommet av en tillfällighet:

Stolt och pank ja, det vill till att vara
dikta, måla, prisa vår natur
glädja sig åt rollen att få vara
en protest mot Grönköpings kultur.

Den handskrivna dikten finns bevarad i Evert Taubes arkiv vid Handskriftsavdelningen på Göteborgs universitetsbibliotek. Där kan man även finna fotografiet på den äldre Taube framför sitt älskade Freden.”

Återberättat av @davidanthin, Konsten att se långt AB
Foto: Evert Taubes arkiv, Göteborgs universitetsbibliotek
#taubesvärld #gyldenefreden
...

TIPS 👉👉👉 Missa inte Svenska Akademiens konsertföreläsning från den 23 november kring Evert Taubes ”Vallfart till Trubadurien och Toscana”.

Medverkande: @davidanthin, Martin Bagge Ellen Mattsson och Mats Malm.

LÄNK >> www.svenskaakademien.se/kvallar-pa-akademien-evert-taubes-vallfart-23-nov-2020
...

Nyligen gästade @davidanthin Radio pE20 i Lerum. David, som är litteraturvetare och författare till doktorsavhandlingen ”Evert Taubes scener. Från Cabaret Läderlappen till Gröna Lund”, berättade om sin stora fascination för Taube samt bakgrunden till uppstarten av Stiftelsen Taubes Värld. David är dessutom aktuell med boken ”På kryss med Taube".

Lyssna på radioinslaget >> https://soundcloud.com/radio-pe20/201022-david-anthin

Foto: Magnus Gotander från lanseringen av Stiftelsen Taubes Värld
...

Om Olle Adolphson och Evert Taube
16 juni utkom Jan Malmborgs nästan 500 sidor stora biografi “Trubbel - berättelsen om Olle Adolphson” (www.adlibris.com/se/bok/trubbel-berattelsen-om-olle-adolphson-9789100174408). Den första i sitt slag och som jag hyllade i min recension i Dagens Nyheter (www.dn.se/kultur-noje/han-fangar-motsagelsefullheten-hos-olle-adolphson). Malmborg har gjort ett oerhört gediget arbete, lyft på varenda sten och talat med alla. En nyhet för mig och säkert för många andra är Adolphsons gränslösa kärlek till och identifikation med Evert Taube. Att de hade en stark relation, från det att han gick som barn i huset hos Evert och Astri ända fram till Everts död, har vi vetat. Men inte att den var så laddad att han, som Malmborg skriver, ibland nästan förväxlade Evert med sig själv. Och tolkade Everts öde som om det var hans eget.

Detta ger också något av en ny dimension till de inspelningar Adolphson gjorde 1976 - tre dubbelalbum på raken där han framförde Taube med bara sin röst och en gitarr. Ett legendariskt men också furiöst skivprojekt där Olle blev ett med Evert - i skydd undan den rådande proggeran.

Text: Martin Nyström
Foto: TT
Bildtext: Hösten 1956 plockades Olle Adolphson av en tillfällighet in som kompgitarrist, vid sidan av Roland Bengtsson, när Evert Taube spelade in sin första vinylskiva - dubbel-LP’n "O, eviga ungdom, mitt hjärta...".

Lyssna gärna: Olle sjunger ”Fritiof Andersson” >> https://youtu.be/9Ub4qUJ91oI
#taubesvärld
...

Taube-tips: Event/Föreläsningskonsert med litteraturvetaren David Anthin och trubaduren Martin Bagge

Datum & tid: 1 augusti 2020, kl. 19.00

Plats: @rydalsherrgard
www.rydalsherrgard.se
Väg 41 mellan Borås och Varberg

Anmäl dig på telefon 0320 140 60 (begränsat antal platser)

Program: Trubaduren Martin Bagge och Litteraturvetaren @davidanthin - kända från Världens gång i GP - gör sommarens enda föreläsningskonsert på Rydals Herrgård. Följ med på en musikalisk kryss i nationalskalden Evert Taubes kölvatten och lyssna till berättelserna bakom visorna som har blivit lika mycket förknippade med svensk sommar som klippor, salta bad och lågtryck från brittiska öarna.

Foto: Anders Ellegård
(Martin och David från Skagen ombord på Flory)
...

Om ”Linnea”
1923 gav Evert Taube ut boken "På kryss med Ellinor" där han berättar om sin seglats från Stockholms skärgård till norra Bohuslän. Och om sin kärlek till de svenska kusterna - som för honom inte är "nationella" utan är fulla av associationer till världen utanför Sverige och till mänsklighetens hela historia.
I den boken publicerades också hans sjömansvisa "Linnea" eller "Jag har skrivit till min flicka" som den också heter ibland.

Där man möter de svallande raderna:
"Törna in i våta kläder i en sur och usel skans
och så ut igen och alle man till väders,
när orkanens alla djävlar på Atlanten går till dans
och för jämnan skall en sjöman va' till hands."
Som stillnar i den sista strofen då han gått i land:
"I min stuga uti Bohuslän jag väntar på min vän,
jag har lovat henne giftermål och trohet,
jag har smyckat hennes kammare med blommor och med grönt,
och på väggen hänga tavlorna så skönt."

När taubeforskaren David Anthin - @davidanthin - och trubaduren Martin Bagge för några somrar sedan seglade runt i Bohuslän med sin turné "På kryss med Taube" hade de just "Linnea" som sin signaturmelodi. För att den förenar det äventyrliga och idylliska, det realistiska och det romantiska - vilket är så typiskt för Taube.

Den 26 juni i år dök "Linnea" upp igen - på ett mera oväntat sätt. Nämligen i Björn Natthiko Lindeblads - @natthiko - redan så omtalade Sommarprogram i P1. Där berättar han om hur han och hans tre bröder spelar upp "Linnea" - i en inspelning med Sven-Bertil Taube - för deras far vid dennes dödsbädd på en klinik i Schweiz. Och hur faderns alla muskler samtidigt slutar att fungera, mitt i sången. En rofylld stillhet, full av sorg och saknad, som efter ett par timmar följs av att de fyra sönerna i ett gemensamt kärleksryck kastar sig i floden Rhen, vrålandes AC/DC:s "Thunderstruck".

Text: Martin Nyström
Bild: Oscar Norberg 1950

Lyssna gärna på inspelningen av ”Linnea” med Sven-Bertil Taube!

https://youtu.be/-kpvW9Zi3NI

#taubesvärld
...

I juni släppte Vax records, som drivs av Lasse Zackrisson, LP:n “Evert Taube-melodier” från 1962. Med Underhållningsorkestern i arrangemang av Bengt Hallberg. En platta som med lätt hand och stor uppfinningsrikedom, typiskt för det tidiga 60-talet, leker med sitt material. Och som får det att “sjunga” på ett nytt sätt. 1966 följde Bengt Hallberg upp sin kärlek till Taube på albumet “Så talade Rönnerdahl” där hans egen ensemble ackompanjerar Taube då denne talar och reciterar.

På baksidan av LP:n “Evert Taube-melodier” hade Sven-Bertil Taube skrivit följande rader:
”En bra visa är aldrig bunden i en slutgiltig form, men den binder inom sig ett komplex av poetiska och musikaliska krafter. En visa är en grotta full av skatter och av troll och det behövs en trollkarl att besvärja och förlösa den. Lika tidlösa som sagornas andeväsen är visorna som dansas, spelas och sjungs genom seklerna. Lika verkliga som trollen blir vid berget och i skogen blir visan när dess rätta ton sätts i svängning och vi identifierar någonting inom oss med en strof och en vändning i melodin. Ett ord blir musik, en fras i toner blir till ord. Visans och balladens musik lockar, smeker och dansar i våra minnen, i våra stämningar, i vår längtan.”

Text: Martin Nyström
Bild: Skivomslag

Lyssna gärna:

Spotify link: https://open.spotify.com/album/7IUDXxb1UxM6YNJFp2M0Mc

Itunes Apple: https://itunes.apple.com/album/id1516372000

Deezer: https://www.deezer.com/album/152020092
#taubesvärld
...

Taube-tips! Nu visas Stiftelsen Taubes Världs fina video ”Från gryning till skymning – och gryning igen” där Sven-Bertil Taube, Håkan Hellström, Benny Andersson och Björn Ulvaeus hyllar Evert Taube.

Tid och plats: Fredagen den 10 juli kl 19.00 på Öppna Kanalen Stockholm.

Innehåll bl.a.: Sven-Bertil Taube reciterar Håkan Hellströms dikt ”Till Evert”, Benny Anderson bjuder på två exklusiva tolkningar av Taube på sin flygel, "Som stjärnor små" och "Calle Schewens vals", medan Björn Ulvaeus reciterar "Morgon efter regn". Slutligen framför den iranske sångaren Päyam Tabayi tillsammans med pianisten Peter Nordahl "Ballad om briggen 'Blue Bird' av Hull" och "Så länge skutan kan gå".

Mer info om Stiftelsen Taubes Värld >> https://stiftelsentaubesvarld.se #taubesvärld
...

Den 4 juni skrev författaren Göran Greider en artikel i Aftonbladet under rubriken “Varför är det så få som visslar nu för tiden?” Och frågade sig:
“Vart tog de vägen? Alla framvisslande melodistumpar som en gång hördes från byggen, i trappuppgångar, i trädgårdar, från verkstäder, genom öppna köksfönster? Jag har alltid haft ett bestämt minne av att det en gång, i detta Sverige, överallt hördes ett glatt, tankspritt, ibland virtuost visslande – från 30-talets hitlåt ”Kan du vissla Johanna” till jonglören, naturfilmaren och visselkonstnären Jan Lindblads oerhört populära visselskivor på sjuttiotalet.”

Längre fram i artikeln berättar Greider att Stefan Sundström svarat honom med att hänvisa till Evert Taube och hur denne redan på 1940-talet såg hur radion slog ut arbetssångerna - och i sin förlängning även det folkliga visslandet.

Enligt Taubeforskaren David Anthin återkommer Taube flera gånger till uppgiften kring att människorna i Sverige och Europa slutade sjunga i arbetet i och med andra världskriget. Och hänvisar till prosaboken "Jag kommer i ett brusand’" hav (1952):

Detta, att sjunga eller nynna i arbetet upphörde inte i Europa med första världskriget. Men i och med andra världskriget tystnade sången i folkens hjärtan. Den europeiska visan på folkmun dog. Där folket sjöng i arbetet på gator och på torg i San Remo och Antibes, där sjunger nu högtalare amerikanska schlagers. Man hör ingen nynna. Och i Sverige sjungs det inte på ängen och i lagården. Man spelar grammofon för korna. Jag har brev från lantbrukare som tackar för ”Rönnerdahl” och ”Huldas Karin”. ”Våra kor mjölkar bäst efter de skivorna”, står det. (s. 68)

Text: Martin Nyström
Foto: Lars Nyberg på den franska medelhavskusten år 1965.
Bilden är publicerad på sid 237 i Max Ströms stora sångbok.
I bildtexten står: ”De pratade alltid med fiskare på fiskares vis..."

#taubesvärld
...